Amanda The Black Mamba Who Likes To Samba

Hatar när man måste hanskas med förfluten kärlek. Tiden kan gå. Man kan träffa en ny. Men så fort någonting händer, som har med den personen och göra. Så kommer alla jävla emo tankar tillbaka typ.

Fast de varar ju bara en dag eller något. Men den dagen känns jävligt jobbig. Särskilt om man har huvudvärk samtidigt.

Älskar shorts. Har fått en grej för shorts med högre midja. Så nu äger jag tre par.. Men det får bli stopp nu…

Föresten har jag nu haft jävligt ont i tänderna och huvudet den senaste veckan. Det spänner verkligen till och gör ont :( inte alls kul… Men antar att det är tänderna som flyttar på sig, så det är värt det. Men det är jobbigt att leva med det hahah. Som igår på CL matchen, så hade jag så ont att jag inte kunde koncentrera mig. Men diktatorn botade det sen…

Man kan säga vad man vill om mig. Att jag är lat, stökig, slöslig, bortskämd, barnslig, hycklare, oansvarig, and we can go on and on and on.

Men en sak som jag faktiskt värderar högt. Är att inte slösa på miljön.

Jag kan ta det till ganska extremer. Och jag har gjort det så länge jag kan minnas. Jag tvättar all min tvätt på en gång (okej, visst ibland kör man enstaka saker om det är nödsituation, eller tvättar något för hand med tvål). Jag slänger inte soporna förrän det är proppfullt. Jag sätter inte igång en halvfull diskmaskin om jag vet att det dagen efter kommer finnas mer som ska diskas. Och jag slänger inte mat om JAG kan få ihop det till något. T ex om det är ytterst litet (nu pratar vi knappt något alls) smör i ett smörpaket. Så kan vissa tolka det som att det är slut. Men jag KAN få ihop det till en macka. Det handlar bara om vilja. Visst. Mackan blir kanske inte supergod. Det kanske inte är så kul att sopporna väller över. Eller att disken börjar lukta. Eller att badrummet fylls med tvätt som hänger i några dagar. Men, för MIG är det värt det.

Folk i min närhet kan bli jävligt irriterade på detta. Kanske tro att jag provocerar. Men ärligt talat. Så förstår jag inte varför denna irritation? Jag tänker ju på min, och mina barns och mina barnbarns framtid. Varför är det någonting dåligt?

Sen är jag väl medveten om att min omtanke om världen brister på andra sätt, t ex så gillar jag att köpa kläder. Och jag gillar att resa med flygplan. Osv.

Jag brukar skämta rätt mycket om att jag är katolik och kan bli fri från mina synder, bara jag går och biktar mig. Men på riktigt så tycker jag inte att man kan säga att man kan kompensera upp något dåligt genom att göra något bra. För det dåliga gör man ju fortfarande, i mitt fall köpa kläder. Man kan INTE köpa sig fri från sina synder. Det är mellan en själv och Gud. Eller naturen, universum, samvetet eller vad ni andra tror på. Så mina extremer med smörpacketet väger inte upp för mina klädinköp. Och mina tankar om att jag kanske inte borde skaffa körkort för att det finns för mycket bilar i världen, kompenserar inte det faktum att jag gillar att resa jorden runt.

Men om jag gör det jag känner att jag kan, vill och orkar för att bidra till världen. Även om det inte gör en jättestor skillnad. Eller någon alls. Så tycker jag det är bra att man försöker. Och jag förstår bara inte varför folk blir sura på det.

??

There comes a time. When we heed a certain call. When the world, must come together as one…

Finns en tjej på instagram vars skönhet jag dör för. Hon är rysk/brasiliansk/afrikansk. Den kombinationen säger jävligt mycket. Där snackar vi det bästa från världen.

Iallafall. Hon la upp en bild på sin mamma igår när det var mors dag. Blev förvånad när jag såg att hennes ryska mamma var jävligt lik min finska mamma. Kanske är därför jag älskar hennes utseende så mycket? För att hon påminner om mami.

Har fått blåmärke av en kvinna som knuffa mig på tuben idag. Gjorde verkligen SKIT ont när hon gjorde det :(

Hur vet man egentligen vad man ska göra?

Jag har gått igenom så sjukt mycket i mitt liv. När jag tänker efter är det en jävla tur att jag ändå är så stabil som jag är. Om inte min familj hade funnits där för mig hade nog jag varit helt annorlunda….

Det är mycket som tynger mig just nu. Stora frågor. Vad gör jag efter gymnasiet? Vart ska jag åka? Vem ska jag bli? Ska jag öppna mitt hjärta nu, med risken att alla mina drömmar försvinner, eller ska jag fortsätta hålla det låst?

Men en av de större frågorna handlar inte ens om mig… Utan om en liten pojke. Som jag dör för. Vad ska jag göra? Ska jag ens göra?

Jag är ledsen för att jag inte utvecklar min text särskilt mycket nu. Men jag känner inte att jag vill att dessa tankar ska finnas på internet.

Vill bara säga att jag är tacksam för min bror, Frida och Z. För att de alltid frågar hur jag mår, trots att jag är en djävul på att vilja hålla saker för mig själv.

Men det är en konsekvens av att vara skorpion. Vi delar gärna inte med oss. Men vill ändå att folk ska fråga. Och ingen frågar. Förutom ni.

För dom som hänger med i bloggvärlden så är det en jävla diskussion kring Blondinbellas kampanj ”size me” som går ut på att acceptera sig själv och sin kropp.

Först poserade hon naken på sin tidning ”Egoboost”, vilket skapade debatt kring huruvida detta var ett utvik eller ej.

Och nu attackeras hon för att hon sprider ett ohälsosamt ideal om att vara tjock.

Que?

Det hennes kampanj går ut på är att acceptera dig själv så som du är och inte sträva efter något ideal. Vare sig du är kort, lång, underviktig, smal, kurvig, tjock, överviktig. Ingenting annat.

Är så jävla less på att folk ska sätta ord i andras mun.

Hon hyllas av kurviga för att sätta de typiska kvinnliga formerna på kartan. Och attackeras av smala för att undertrycka dem och sprida ett ohälsosamt ideal när alla vet att det är de smala som är snyggast.

Först och främst. Det är endast i Europa, USA och gula Asien som det smala idealet hyllas och är hälsosamt. I Sydamerika vinner kurvigast. I vissa delar av Afrika är fetma vackert.

Alla har olika syner. Och man kan inte säga vad som är rätt eller fel eller hälsosamt eller ohälsosamt.

Personligen föredrar jag kurvor. Tänk er Beyonce eller Jennifer Lopez. Tycker det är extremt vackert. Sen finns det folk som håller med mig och inte. Men så är livet!

Funderar på att lägga upp lite texter som jag är extra stolt över när skolan har slutat. Mest för att de ska finnas på nätet och att någon ska läsa dem.

Har mest gjort bildinlägg på sista tiden. Vet inte riktigt varför egentligen. Eller jo… Har inte haft så mycket mer att säga än just bilder. Och man brukar ju säga att bilder säger mer än tusen ord. Så I figure att det var bättre. Och så får läsaren själv tolka det jag vill säga med bilden.

Tänkte nu skriva om mitt hårdilemma…

Nu är det snart sommar. Och jag känner hur mina hårtoppar börjar torka ut (har därför bokat in ett frisörbesök med behandling). Men… Den största frågan jag har, är om jag ska dissa shampoo och börja köra balsammetoden, eller köpa mix chicks serien. Bägge gör att håret blir LOOOOOCKIGT. Men shampoo förstör håret men gör det snyggt och man känner sig snyggt. Balsam vårdar håret men det finns risk efter varje tvätt att håret är en K A T A S T R O F… What to do?

Annat problem jag har är om jag ska färga håret svart eller mörkbrunt.

Svart

VS

Mörkbrunt